Fortfarande skakis........

Idag har fam Erixon varit medom något hemskt.

Hugo var för en stund i himlen och vände.....japp, du läste rätt!
Glupsk som alla vet att han är och ändå busar mamma med honom när han äter päron.
Busar och busar, jag gjorde visst något som han tyckte var väldigt kul (Pretty Womans oh oh oh, när hon befinner sig på kapplöpningsbanan). Med en hel mun med päron och lite skratt, sen stannande världen här hemma för en stund. 

Absolut det värsta jag varit med om. HUgos ögon stod rak ut, munnen varöppen och det rann saliv ur munnen.
I detta läge sägs det att mor och far ska hålla sig lugna. Jo, jag tackar. 

Mattias och jag var helt vettskrämde och skrek och tårarna sprutade på båda.

Vi slet av Hugo haklappen dunkade i ryggen. Slängde honom över mitt knä och dunka o dunka. Den andra nöp honom i tårna (som v hört att man ska göra).  HJÄLP!!!!!!!

Efter ngr långa minuter fick han äntligen tillbaka luften och började gråta. Sakta med säkert blev han från blå snart normalfärgad i ansiktet. En minut senare än så var han sig själv igen och började peka på allt.

Jisses vad rädda vi var. Ett par minuter senare somnade ha och sov sött, medans vi satt i soffan, fortfarnde i chocktillstånd.

Vi gick in till han då och då för att se så han andades......precis som när han var nyfödd.



Säger som mamma/ mormor sa.
Ta hand om varandra och älska varandra, man vet inte hur länge man har varann.

Vi älskar er alla (familj som vänner), tack för att ni finns.

Kommentarer:

1 lejonheart.blogspot.com:

skriven

fyyyyyyyyyyyy faaan vad hemskt... men samtidigt skönt att ni kom ihåg vad ni skulle göra trots att ni antagligen va hysteriska... som sagt ta var på tiden och älska och ta hand om varann... jonte tackar för den fina kommentaren... hoppas ni lugnat ner er lite nu.. vilken tur hugo har som har föräldrar som ni som fixar allt...kram

2 maria:

skriven

fy vad otäckt, nu leker ni aldrig mer med honom när han äter förstår jag, och det är nog klokt, jättelätt att de stätter i halsen om de inte sitter stilla. det de sa på första hjälpen är att man ska se till att allt kommer upp som de sätter i halsen så det inte kommer ner något i lungorna. och när man förstökt att dunka i ryggen och gjort heimlich(barn över ett år)och det inte hjälper ska man börja blåsa och göra hlr för små barn klarar inte syrebrist någon längre stund. och så klart larma. Bra att veta om det skulle hända igen,som vi verkligen får hoppas att det inte gör. lilla gubben

:(kramar på er och förstår att ni måste varit jätterädda.

Kommentera här: